Söndag
2009-11-08 / 18:52:43
När ska jag börja klara mig själv? Jag kan inte fortsätta vara i behov av andra.. Det funkar inte i längden.. Då blir man tillslut så ensam.. Och känner sig övergiven...
Jag vet inte vad jag vill med mitt liv än.. och tur det med tanke på att jag bara är 20 år..
Vill leva mitt egna liv ensam egentligen.. Men klarar jag av det?
Det känns så tomt och ensamt.. Är otroligt sorgsen idag.. Väldigt ensam och övergiven..
Skulle göra vad som helst för en sån där kärleksfull kram som man behöver ibland... Skulle verkligen behöva gråta ut med.. Men den enda jag kan visa hur jag mår på riktigt för vill jag inte visa detta nu...Behöver inte tynga ner andra med mina problem.. De har säkert egna..
Skulle bara behöva det där samtalet eller kramen av nån....
Skulle kunna korsa berg och hav för en sån just nu... Jag vet att jag inte är mer än mänsklig då man är ledsen för något sånt här men jag har jäkligt svårt o erkänna det... Spevciellt när jag inte vill att det ska tolkas fel...
Vilket det kommer göra!!
Hatar mig själv för att jag tänker sånt här men kan inte hjälpa det.. Men det känns helt värdelöst allting.. Samma tankar som jag hade när jag var djupt deprimerad poppar upp om igen i huvudet.. Jag vill bara skada mig själv.. På så sätt blir jag kanske renad....
Dessa tankar tyder ju säkert bara på att jag behöver hjälp.. Men vem ska hjälpa mig ur detta mörkret då?? Känner mig så grymt ensam... Ingen som räcker fram den där hjälpande handen just nu... Och det är nu den behövs!!
Jag hatar alla slags käsnlor..!!!
Jag vet inte vad jag vill med mitt liv än.. och tur det med tanke på att jag bara är 20 år..
Vill leva mitt egna liv ensam egentligen.. Men klarar jag av det?
Det känns så tomt och ensamt.. Är otroligt sorgsen idag.. Väldigt ensam och övergiven..
Skulle göra vad som helst för en sån där kärleksfull kram som man behöver ibland... Skulle verkligen behöva gråta ut med.. Men den enda jag kan visa hur jag mår på riktigt för vill jag inte visa detta nu...Behöver inte tynga ner andra med mina problem.. De har säkert egna..
Skulle bara behöva det där samtalet eller kramen av nån....
Skulle kunna korsa berg och hav för en sån just nu... Jag vet att jag inte är mer än mänsklig då man är ledsen för något sånt här men jag har jäkligt svårt o erkänna det... Spevciellt när jag inte vill att det ska tolkas fel...
Vilket det kommer göra!!
Hatar mig själv för att jag tänker sånt här men kan inte hjälpa det.. Men det känns helt värdelöst allting.. Samma tankar som jag hade när jag var djupt deprimerad poppar upp om igen i huvudet.. Jag vill bara skada mig själv.. På så sätt blir jag kanske renad....
Dessa tankar tyder ju säkert bara på att jag behöver hjälp.. Men vem ska hjälpa mig ur detta mörkret då?? Känner mig så grymt ensam... Ingen som räcker fram den där hjälpande handen just nu... Och det är nu den behövs!!
Jag hatar alla slags käsnlor..!!!
Kommentarer!
