Nu är mitt liv tomt...
Jag och Emil har varit tillsammans snart i 4 år och jag har precis gjort slut med honom..
Jag känner mig som en usel människa då jag ser honom så sårad.
men jag kan inte låtsat vara glad längre då jag inte är det.
Är det inte mer än rätt att jag får må bra för en gångs skull.
Hela mitt liv är nu borta.
Jag slutade studera och är nu arbetslös, jag har inget förhållande. Ingenstans att bo (bor hos mina föräldrar för tillfället) inga pengar att flytta för, skulder på studierna, inga vänner knappt. De jag har har så klart mycket annat för sig.
Jag har förlorat mitt allra bästa vän, min F.D katt Turbo....
Hon betydde massor för mig, hon hjälpte mig alltid att välja kläder på morgonen, hon pratade med mig. Vi mös alltid som man gör med katter. Vi hade iallfall ett speciellt band mellan oss.
Jag och Emil kom iallafall överens om att det är bättre om hon stannar hos honom. Jag fick så klart våran valp Taz, Emil skulle inte klara av hunden då han jobbar och så, Och jag kan inte ha katten hos mina föräldrar.
Den närmsta veckan nu består av att
- hitta flyttkartonger
- packa alla mina saker ifrån Emils lägenhet
- ringa runt till hyresvärdar
- Gå till socialen och be om pengar
- söka mera jobb
- besöka arbetsförmedlingen i stan
- m.m....
Hela mitt liv är i princip borta.......
Det är jag och Taz som återstår nu.....
